haha, varje ggn jag skriver ett nytt inlägg på denna blogg säger jag åt mig själv att nu jävlar ska jag sluta slarva med inlägg.
men jag failar varje gång ;D
men men, mkt som hänt och kommer hända. :)

träffade bästaste david i augusti och i helgen flyttar han och jag ihop <3
längtar så in i nooooorden!
kommer även ta tag min viktkamp från och med februari nu :)
målet är att 1 juli va i matchvikt igen!

längtar massor till sommaren just nu. vill bara att vintern ska vara över typ :/

tillbaka efter semester nu då.
rysligt mkt jobb denna månad.
men pengarna ska in. lån ska betalas av osv.
för om ett år mina vänner så tänker jag förändra mitt liv avsevärt om allt går som jag vill.
men vad det handlar om tänker jag inte säga utan det får bli som det blir helt enkelt. :)

annars då?
sommaren tog väldigt snabbt slut och nu så sitter man här och regnet bara öser ner.
fick iaf lite gjort under denna sommar. har nog badat mera i år än vad jag gjort sammanlagt de 5 senaste åren tillsammans.
varit i helsingborg en sväng, spenderat två dagar på high chaparall och ullared med familjen, iida o morbror med familj, spenderat flera härliga heldagar ute i sanden med bästa marzi, festat en del, jobbat större delen av sommaren, hundutställningar - ja listan kommer bli lång om jag ska fortsätta.

sommarens sista karatefestande blir den 20de med underbara helene! fy tusan gumman vad kul det ska bli.
det var alldeles för länge sen jag träffade den kvinnan!

hösten då? ja, finns inte mkt att säga om den. inte något speciellt planerat utöver Majestiq 12 den 6 november.
får hoppas på att det händer lite saker innan dess iaf, annars kommer jag dö av uttråknad.

tills vi hörs igen... Annie

hmm. dags att få ordning på detta nu. har inte tränat på över en månad. legat väldigt hårt på latsidan och kommer nog göra tills sommaren är slut. men bara för det så behöver man inte svulla sönder sig. från dagens datum är det 108 dagar tills den 1 november. det datum jag satt upp som mål för att nå min målvikt jag har för tillfället. 8 kilo på 108 dagar kan väl ändå inte vara så orealistiskt? Jag tänker inte självsvälta mig, gå på vv eller något sånt. utan använda sunt förnuft och en stor klick vilja. rätt sorts kost och träning är vad som gäller för min del.

ibland så förstår jag mig inte på mitt huvud. ena stunden vill jag ha det på ett sätt, nästa stund helt tvärtom. att jag aldrig kan besluta mig? är trött på svenssonlivet, vill att det ska ske saker. vill så mkt men vågar så lite känns det som. fan nu får min hjärna sluta funka alltså för jag orkar inte mera.

vet inte om det är solen som fått mig så jäkla glad eller vad det egentligen är.
men glad är jag fan!
den här sommaren kommer bli så ruskigt bra så att det inte är sant
saras och fredriks 25årsfest i helgen var startskottet. vilken fest!

så vad händer i sommar då?
än så länge är detta inplanerat:
♥ 20 juni - Jönköping
♥ 21 juni - Göteborg = roadtrip med iida hem!♥
♥ 1 juli - Kryssning med bästa gänget
♥ 3 juli - 60årskalas för pappa
♥ Aqua i augusti!!!!
♥ Reunion med Himpafolket
♥ Liseberg med bästa tjejerna från jobbet
♥ Massa hundutställningar
och sist men inte minst, avsluta sommaren med en trip utomlands! ♥ Dock så kommer nog 10 tusen saker läggas till på listan!

Sommaren 2010 kommer bli minnesvärd!

är så fruktansvärt trött mentalt när det gäller en viss sak.
allt är bara piss, vill inte göra det jag gör om och om igen för jag får ingen respons för det jag gör och blir inte sedd för det jag kan göra egentligen.
allt jag får just nu är egentligen ingenting.
människor utvecklas alltid till något bättre om dom får höra att dom gör bra saker och när dom känner sig sedda.

har mått dåligt över en och samma sak ända sen i höstas nu.
och det roliga är att ingen ser det.
ingen märker om jag gör varken sämre eller bättre ifrån mig.
så egentligen skulle jag bara kunna skita i allt och ha en dålig attityd som många andra.
sluta sätta upp mål för mig själv som jag vill klara. bara go-with-the-flow istället.

fan! jag vill så mycket men får ingenting göra!

Varit mkt denna vecka känns det som.
Måndag: lugn dag. jobb endast på schemat, 17 - 00
Tisdag: Uppe med tuppen. Lämnade hundarna hos Berit, vidare in till stan för att hjälpa R, fram å åter till lnkp, polisförhör och som avslutning på det jobb 17 - 00.
Onsdag: Läkarbesök, tatueringstid och sen plocka upp S för att åka vidare till R och där vankades det pre-party innan Aqua :D
Torsdag: Ut till berit. Helt paj sedan kvällen innan.
Fredag: Uppe innan tuppen till o med och åka till Öster Malma för domarexkursion.

Fullspäckat med andra ord och till råga på allt har min hals fuckat ur totalt. Känner mig helt död och haft feber till o från hela dagen :/
Hoppas jag mår lite bättre till imorrn så att jag kan åka förbi C på tacokväll :)

fredagen spenderades hos Berit med alla hundarna, tokmysigt dock så var jag tröttare än tröttast och somnade i soffan :/
senare på eftermiddagen åkte jag hem till sara för att äta supergod mat och umgås med henne.
allt som hände mera den kvällen/natten är hemligt, men jävligt trevligt hade jag iaf ;)

idag har jag jobbat 8 - 17. helt slut i kroppen och trött som en gris nu efteråt när jag kommit hem.
blir nog att titta på en film nu eller så och bara varva ner och gosa med Babmo :)

idag kom det som jag väntat på sedan mitten av januari.
min kallelse till förhör hos farbror blå.
efter detta kanske jag äntligen kan börja lägga mycket bakom mig för gott.
skulle vara skönt att bli av med det man bär inom sig medvetet.

om förhöret går bra så blir det nog rätten och efter det äntligen ett avslut.
både på pappret och för själen.
att det inte kan bli tisdag nu!
jag tycker jag har väntat länge nog nu...

hmm. varje ggn något gått illa eller dylikt så har jag ventilerat det här.
men måste nog bli ändring på detta.
ska se denna blogg mera som min öppna dagbok om vad jag gör i livet osv.
inte som en klagomur.

nya tider - nya tag, helt enkelt.
kan ju börja med att säga att jag precis tagit mig ur ett väldigt destruktivt förhållande som inte gjorde något bra för mig som person.
en ny gnista i mitt liv har tänts på nytt och nu är det egotid som gäller :)

sommaren 2010 kommer bli minnesvärd!

min hjärna säger nej nej NEJ!
men mitt hjärta säger ja ja JA!

vad gör jag och vad ska jag göra?

nu tror jag att mitt hjärta slår som det gjort innan.
i en lugn och kärleksfull takt.
att 5 dagar kan vara så svåra och jobbiga att gå igenom?

kärlek är så jävla svårt.
jag älskar S och jag hoppas han älskar mig.
men hur ska man betee sig och säga när man inte får någon respons.
all fysik kontakt är bortblåst och om vi skulle nudda varandra verkar han besvärad.
prat är en bristvara i vårt hem om man nu ens kan kalla det vårt hem längre...
jag är en känslomässigt nervvrak som inte vet vart jag ska placera alla mina tankar.

jag gråter i hemlighet och förutspår som vanligt det värsta.
men vad gör man egentligen när man fått höra så mkt som man aldrig trodde man skulle få höra?
vad ska jag fokusera på nu egentligen? att försöka rädda det jag älskar?
strunta i det och låta det lösa sig självt? isolera mig i jobbet för att slippa känna av hur jag verkligen känner?

igår ville jag inte ens hem. jag ville bara gräva ner mig i ett djupt hål och stanna där tills allt är bra.

vad tusen ska man ta sig till när ens perfekta idyll liv vänds upp och ner???

vad ska man skriva då?

mkt händer och saker förändras ständigt.
ena dagen så är det nedförsbacka med medvind i ryggen och den andre dagen är en tuff uppförsbacke med 30 sekundmeter i ansiktet.

men med den ena foten framför den andre så kämpar jag mig fram.
livet börjar falla på plats och allt jag vill nu är att saker ska börja gå min väg.

jag trivs i mitt hem med min sambo, jag trivs med mina vänner, jag trivs på mitt jobb.
men det finns alltid saker som skulle kunna vara bättre på många punker och jag vill ordna allt nu fast jag vet att det inte går.
för mycket energi och ambition i huvudet och kroppen.

fan vad jag vill att allt är perfekt, men vem lever ett perfekt liv egentligen?

men fan va glad jag är över att jag har vänner som står ut med min sjuka humor, mitt konstanta prat osv.
jag har nog innerst inne faktiskt insett att jag är en pain-in-the-ass.
men alla har ju sina brister och gäller bara att lära sig att tolerera dom antar jag.

hur kan man må så fruktansvärt bra samtidigt som det känns som att man bara vill sjunka genom jorden?
man är lycklig och glad men samtidigt så vill man bara dö?
känslor som man inte förstår sig på snurrar runt inom en.
men känner sig tom utan anledning. meningslös på något sätt.
som att man inte räcker till för omvärlden.
men samtidigt så är man fylld av en känsla som säger till en att man visst räcker till och duger.

vinterdeppig kanske? mörkt. kallt och trist överallt. inte mycket att göra.
promenader som utblir pga kyla som innan var något man glädjes åt.
ajja, vad felet är vet jag inte. men när snön lättar och vårsolen kommer så lättar nog den tunga känslan...