Stocke

att kärlek ska va så jävla svårt.
förstår inte. man ger allt man har men ändå så räcker det inte,
man överlämnar sitt hjärta för att sedan få det stampat på av dennes fötter.

detta utsätter man sig för gång på gång på gång.
varje ggn man sitter där med rödgråtet ansikte och ögon så säger man:
" - aldrig igen, ska aldrig mer utsätta mig för det här"

men det gör man ändå. trots att man vet hur det en dag kommer sluta.
även om det dröjer 6 månader, 1 år, 10 år.

helvete fattar inte vad jag håller på med.