vändpunkt i mitt liv?

det känns som att jag måste ta tag i saker och ting.
detta år har inte fått en bra start för mig överhuvudtaget känns det som men den enda som kan vända på det är jag själv egentligen och det är bara för mig att erkänna det och hitta kraft någonstans ifrån.
även om jag egentligen är helt kraftlös just nu. min kropp går på tomgång.

mer fokus på mig själv är nog det viktigaste just nu.
jag ber om ursäkt till alla mina vänner om nu tycker att jag är egocentrisk vissa stunder men det är för mitt egna bästa och de närmaste vet att det är detta jag behöver och ni ska inte ta illa upp om jag kan bete mig nonchalant mot er.
jag bryr mig trots allt mycket mer om er än vad ni vet om. men just nu är de jag som behöver ha stöttepelare och inte vara allas hela tiden.

det jag har gjort än så länge för att må bättre själv är att ta mig ur ett förjävligt förhållande även om det gett mig stora skulder till min mormor som är en ängel som ställt upp för mig med pengar till telefonräkningarna idioten gav mig.
att behöva ha dessa enorma skulder till henne sliter itu mig men vad kunde jag göra?
bättre att låna pengar från henne än hamna hos fogden pga en ren idiot.

skolan går sådär. sover typ inget på nätterna, kvällarna går åt till att försöka plugga och ta igen det jag missat pga att jag prioriterade fel i höstas. kärlek ger en hjärntumörer som ibland lossnar för sent.
men nu är jag klar i huvudet och jag har 2 månader på mig att klara detta och det ska jag.
jag ska stå där den 5de juni med mössan i min hand och tillsammans med mina vänner gråta av lycka att klarat av mina tre år på det som svenska skolverket kallar för gymnasium.

jag jobbar så mycket jag kan och orkar för att få ihop pengar till skulden till mormor, till nya lägenheten. ja till nystarten av mitt liv kan man på ett ungefär säga.
jag har även börjat med körkortet och hoppas på att det kommer vara klart inom en snar framtid.

vad händer nu framöver då?
jo jag ska helt enkelt vända mitt helvete till en himmel.
men för att kunna detta är det viktigt att alla mina riktiga vänner förstår mig och står bakom mig.
alla har vi våra ljusa och mörka stunder. jag har en väldigt mörk period just nu.

men som jag sagt innan. en annie som inte skrattat på en hel dag är ingen lycklig annie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback