Stocke

vad ska man skriva då?

mkt händer och saker förändras ständigt.
ena dagen så är det nedförsbacka med medvind i ryggen och den andre dagen är en tuff uppförsbacke med 30 sekundmeter i ansiktet.

men med den ena foten framför den andre så kämpar jag mig fram.
livet börjar falla på plats och allt jag vill nu är att saker ska börja gå min väg.

jag trivs i mitt hem med min sambo, jag trivs med mina vänner, jag trivs på mitt jobb.
men det finns alltid saker som skulle kunna vara bättre på många punker och jag vill ordna allt nu fast jag vet att det inte går.
för mycket energi och ambition i huvudet och kroppen.

fan vad jag vill att allt är perfekt, men vem lever ett perfekt liv egentligen?

men fan va glad jag är över att jag har vänner som står ut med min sjuka humor, mitt konstanta prat osv.
jag har nog innerst inne faktiskt insett att jag är en pain-in-the-ass.
men alla har ju sina brister och gäller bara att lära sig att tolerera dom antar jag.